Nu känns det som att det är dags att ta det lite lugnt med cyklandet ett par dagar så man får tillbaka ett riktigt sug att cykla. Sen blir det nog mer njutarpass än hårda intervallpass framöver. Ska försöka klämma in två tct-lopp under semestern, ska bli kul och se hur man står sig mot rävarna i blge.
Vägde cykeln på badrumsvågen och den visade 7.5kg med tubhjulen. Det är ju ok då det sitter ultegra på cykeln, kan ju få bort ett halvt kilo bara genom att byta växelgrupp och nu börjar ju nya SRAM force dyka upp på diverse webbplatser så kanske kanske… Ska försöka få upp en bild på åbäket också, men det får bli en annan dag.
Idag var det åter dags att tävla lite och jag hade väl inga större förväntningar eftersom jag varit rejält sliten sista veckan samt att det är lite småkuperat i Gottne. I år körde vi banan baklänges vilket gjorde den lättare i mitt tycke. Visst halva varvet man körde var svagt uppför så det kändes som ett skämt att tävla i 30km/h. Sen att det inte fanns många som ville köra i klungan gjorde ju inte farten högre.
Varvet började med en del utför innan man började den långa färden uppför. För min del var det en bra start på banan då det inte fanns några speciellt branta partier. När man nått toppen efter typ 2 mil så blev det en riktigt lång nedförskörning innan det blev lite småkuperat ett par kilometer. 1 km innan varvning var det en kort rackare på 700m med snittlutning på ca 4,7%. Det var kändes givet att här var banans kritiska punkt och här skulle det nog avgöras innan målgång. Första varvet hade jag lite småproblem i den backen då jag gick på för hårt i början. Men tempot slog av helt på toppen så det var lite skönt.
Varv två på banan så kom en mindre grupp iväg och låg ett par hundra meter före oss i klungan. I klungan var det noll samarbete och noll vilja att dra så utbrytarna fick ligga där framme och mysa(?). Det blev några attacker som togs in snabbt, men ingen ville ta in utbrytarna. Jag hade koll på övriga seniorcyklister och när vi var riktigt få som ville köra så satte jag mig i klungan för att se vad som händer. I den branta målbacken på varv två blev det riktigt högt tempo i klungan och det sprang av och vi körde på relativt bra förbi målområdet. Därefter började vi strula lite och klungan kom ikapp. Nu var vi inte långt efter utbrytarna och det var en kille som drog på en rökare och anslöt. I detta läget skulle man kanske stött ikapp men jag räknade iskallt med att vi skulle köra ikapp. Jag försökte hålla högt tempo ett tag men ingen annan ville åka fort i detta ”kritiska” läge och efter detta så såg vi knappt utbrytarna mer. Tror de kom in närmare 4 minuter före oss andra…..
På slutet började mina ben krampa riktigt ordentligt och varje gång man försökte stå upp så kändes det som att benen fladdrade åt alla håll. Försökte i panik hälla i mig all vätska jag hade kvar i flaskorna och det gjorde väl att jag tog mig i mål. I ingången av sista backen visste jag att jag skulle få problem om benen krampade men hade bestämt mig för att inte ge upp i första taget. En av de få i senior gjorde en rejäl attack som vi andra försökte svara på. Jag tog mig upp förvånadsvärt bra med tanke på att jag hade totalkramp i båda låren och vaderna. Detta tillstånd höll jag in i mål så jag hade det lite tufft när det skulle börja spurtas. Seniorkillen som attackerade slutade trampa när de andra spurtade om och tack vare att jag trampade kunde jag segla om honom och ta hem segern i den prestige-fyllda klassen H-senior.
Grym prestation att vinna en klass med fyra startande
Idag blev det ett riktigt lugnt pass i 40 minuter, allt för att få benen lite piggare. Imorgon tror jag att det blir rullning i ca 2 timmar för att förhoppningsvis har finfina ben på söndag. Såg att vi var fyra stycken i seniorklassen, totalt är vi nog 40 stycken som kommer starta samtidigt. Vi får väl se hur många starka cyklister det kommer att vara med. Men det är jag mot tre andra skellefteå-cyklister så det blir kanske något att bita i.
Idag körde jag slut på mig.. väldigt nödvändigt när jag redan är riktigt sliten. Men men, två lugnare dagar innan tävling kanske gör kroppen pigg och glad!
Idag tog jag en välförtjänt vilodag, har verkligen kört ner benen i en svacka de här dagarna som gått. Först Gran Fondot i söndags, sedan tempolopp på måndagen och så lagtempointervaller igår. Intervallerna igår gick riktigt riktigt dåligt och jag hade noll tryck i benen. Blev avhängd så det sjöng om det på första intervallen då benen var helt katastrofalt dåliga. Andra intervaller hängde jag på en lite långsammare grupp där min dagsform passade bättre. Vi startade tre och tre men vi blev efter halva intervallen sex stycken som matade på i hyfsat tempo.
Nu blir det lugn träning fram till Gottnes linjelopp på söndag. Förhoppningsvis hittar benen lite form för det är en rolig bana som det bjuds på. Det finns väl egentligen bara 3×2 svårigheter för min del på den banan och det är en 3km stigning med ca 3% lutning och en 1.5km rackare på 4%. Men det är ju relativt flacka backar så i år borde jag inte ha några problem där men man vet aldrig. Varvet man kör är 32km långt och avverkas tre gånger. Eftersom det är veterancup kanske det dyker upp rätt duktiga killar, så det kanske blir att bita i ändå.
Idag var det dags för tempo med gimonäs igen. Jag hade väl inge förhoppningar om något toppenlopp utan såg det mest som en bra genomkörare. Jag brukar få rätt bra ben efter dessa tempolopp så förhoppningsvis får jag efter denna gång också.
Hur som helst så var det 24km tempo som stod på programmet(galet, tempoloppen blir längre och längre).. Det blåste ganska kraftigt vilket gjorde det hela till en jobbig historia. Jag var väl inte togseg i benen efter i går men hade inte heller något speciellt tryck. Det blev inte heller bättre av att jag har sadeln ganska lågt på nya cykeln och jag höjde den ingenting inför loppet. Jag öppnade iaf friskt och det började bränna riktigt ordentligt i benen på en gång. När man sedan fick sida-motvind sjönk farten rätt rejält, det kändes väl lite lite bättre när man fick rak motvind för att sedan kännas rätt bra i medvinden(?).
Jag fick ett snitt på 36.5km/h ungefär, inte speciellt imponerande men helt ok med tanke på att det kändes som att jag körde i 30km/h långa bitar. Den sista milen snittade jag 40km/h vilket var bra eftersom det var svagt uppför större delen.
Ett bra pass som förhoppningsvis sätter fart på benen inför helgens tävling. Får se om det blir lagtempointervaller imorgon eller vad som hittas på..
Pust, det där var ganska jobbigt. Första tävlingen för året och det kändes verkligen i benen. Första delen av loppet brände det konstant i mina ben och jag låg på eller över tröskeln mest hela tiden. Backen upp till sörskog gick som tur var riktigt lugnt vilket gjorde att jag kunde hänga med över toppen. Jag var på väg att släppa men såg en skylt spurt 200m, så då fick jag ställa mig upp och bita ihop lite. Pulsen låg på 95% av max hela vägen upp så jag slet nog rätt hårt för att hänga med i det ”lugna” tempot.
Därefter började kroppen på lite bättre och det kännes riktigt skapligt i stort sett hela vägen in till mål. Men när vi svängde in på militärområdet och det blev en lång slakmota som kändes riktigt rejält i mina ben och jag var på väg att få släppa. Men lyckades gnata mig med över krönet och nu var det nedför inför målstigningen. När vi svängde in mot backen så totaldog mina ben på en gång. Kändes som att det inte fanns något som helst kvar i benen. Blev lite hindrad vid vurpan som ägde rum, men det var bara någon sekund. Jag försökte ta det lugnt till en början i backen och piggnade till lite grann. Men det fanns inget sug att ta i mer och jag hade säkert tagit någon mer placering om jag bara hade haft lite pannpen. Jag måste verkligen träna på att cykla uppför, jag kan ju aldrig bli bättre på det om jag aldrig tränar på det.. Eftersom det är min absoluta svaghet så tyder det ju ännu mer på att jag borde försöka göra något åt det. Frågan är hur bara…
Jag slutade iaf på en niondeplats, inget grymt resultat med tanke på hur få startande det var. Men eftersom det är första tävlingen för året så är det godkänt resultat. Nästa helg är det dags för nästa tävling då Gottne arrangerar ett linjelopp. Tyvärr har det ett par backar, men förra året klarade jag av dem rätt bra så det gör jag nog förhoppningsvis i år också.
Jag vaknade med en sträv hals och när jag under frukosten såg det vackra vädret insåg jag att det inte var någon god idé att starta. Då försöker ja hellre bli helt frisk inför söndagens gran fondo-lopp istället. Tråkigt att inte komma till start, men inte fan kan det ha varit roligt att cykla i detta väder?
Publicerat av eripet 
Publicerat av eripet 
Publicerat av eripet 
