Idag var det Bikeboost xc som gällde och jag hoppades på att inte komma sist in i mål. Första varvet tyckte jag gick riktigt bra för min del. Jag kände mig ganska pigg och det flöt på rätt så bra på de tekniska partierna. Jag prioriterade nog lite fel med att tokköra på grusvägarna och återhämta mig på stigarna. Det är ju på stigarna man ska gasa och skapa lucka, men men. Det är något jag får lära mig till nästa år! Slutet på första varvet blev en plåga då min rygg började ge upp helt och hållet.
Ut på andra varvet tappade jag lite motivation och slutade kämpa och tog det lite lugnare ett tag. Tappade en del tid på det men när ryggen sedan började kännas lite bättre kunde jag gasa på lite. Men det dröjde inte lång stund innan kedjan gick av, vad ska jag göra nu? Var första tanken. Eftersom kedjan gått av vid kedjelåset och det ändå satt kvar så fanns möjligheten att få ihop skiten igen. Efter ha provat att knacka ihop kedjan med lite mindre stenar så gick jag ut i skogen och hämtade två lite större och drämde till kedjan. Det gjorde susen och jag kunde fortsätta. Vet inte riktigt hur mycke tid jag tappade på detta, men benen var rejält stumma och kalla när jag skulle börja trampa igen. Lyckades väl inte hålla något vidare tempo men försökte kämpa så gott jag kunde.
Jag kämpade länge och väl för att komma ikapp folk, men det var först på slutet som jag såg att jag hade chansen att komma ikapp. Jag försökte gasa så mycket jag kunde på stigarna och faktiskt ikapp och gick lätt förbi i en uppförskörning. När jag satte in jakten på näste man som låg en bit fram blev nog trycket på kedjan lite för stort för när jag lagomt var ikapp så åkte kedjan av en andra gång. Den här gången sket jag i att stanna och försöka fixa till den utan växlade mellan att springa, skjutsa på cykeln med benen osv. Givetvis åkte alla jg åkt om förbi mig innan mål och jag slutade på en plats 38. Ingen höjdare men ändå helt ok med tanke på de haverier jag hade och med tanke på att jag faktiskt är rätt kass på att cykla i skogen.
Kul tävling var det iaf och jag ska fanimej ut och träna mer MTB istället för att bara nöta landsväg!
Trea och femma på dagens TCT var över förväntan med tanke på startfältet.. Tct verkar ha gått och blivit ett riktigt hårt race och nästan KM för Brudpiga. Men det är kul att det är fler starka cyklister med så vi svagare cyklister tvingas bli starkare för att hänga med. Tråkigt bara att jag bor 60 mil ifrån denna träningsserie för jag märker att jag tappat mycket av explosiviteten under min Umeå-vistelse. Men det är ju inte så konstigt eftersom vi bara tränar tempo där uppe. Samtidigt är det ju upp till mig att träna det som behövs! Men vi skulle nog behöva en träningsserie likt TCT uppe i Umeå, det skulle nog många cyklister där uppe behöva. För de är jävligt starka men kanske inte de mest explosiva och det är ju en ganska viktig egenskap som cyklist, eller hur?
Idag var det åter dags att tävla lite och jag hade väl inga större förväntningar eftersom jag varit rejält sliten sista veckan samt att det är lite småkuperat i Gottne. I år körde vi banan baklänges vilket gjorde den lättare i mitt tycke. Visst halva varvet man körde var svagt uppför så det kändes som ett skämt att tävla i 30km/h. Sen att det inte fanns många som ville köra i klungan gjorde ju inte farten högre.
Varvet började med en del utför innan man började den långa färden uppför. För min del var det en bra start på banan då det inte fanns några speciellt branta partier. När man nått toppen efter typ 2 mil så blev det en riktigt lång nedförskörning innan det blev lite småkuperat ett par kilometer. 1 km innan varvning var det en kort rackare på 700m med snittlutning på ca 4,7%. Det var kändes givet att här var banans kritiska punkt och här skulle det nog avgöras innan målgång. Första varvet hade jag lite småproblem i den backen då jag gick på för hårt i början. Men tempot slog av helt på toppen så det var lite skönt.
Varv två på banan så kom en mindre grupp iväg och låg ett par hundra meter före oss i klungan. I klungan var det noll samarbete och noll vilja att dra så utbrytarna fick ligga där framme och mysa(?). Det blev några attacker som togs in snabbt, men ingen ville ta in utbrytarna. Jag hade koll på övriga seniorcyklister och när vi var riktigt få som ville köra så satte jag mig i klungan för att se vad som händer. I den branta målbacken på varv två blev det riktigt högt tempo i klungan och det sprang av och vi körde på relativt bra förbi målområdet. Därefter började vi strula lite och klungan kom ikapp. Nu var vi inte långt efter utbrytarna och det var en kille som drog på en rökare och anslöt. I detta läget skulle man kanske stött ikapp men jag räknade iskallt med att vi skulle köra ikapp. Jag försökte hålla högt tempo ett tag men ingen annan ville åka fort i detta ”kritiska” läge och efter detta så såg vi knappt utbrytarna mer. Tror de kom in närmare 4 minuter före oss andra…..
På slutet började mina ben krampa riktigt ordentligt och varje gång man försökte stå upp så kändes det som att benen fladdrade åt alla håll. Försökte i panik hälla i mig all vätska jag hade kvar i flaskorna och det gjorde väl att jag tog mig i mål. I ingången av sista backen visste jag att jag skulle få problem om benen krampade men hade bestämt mig för att inte ge upp i första taget. En av de få i senior gjorde en rejäl attack som vi andra försökte svara på. Jag tog mig upp förvånadsvärt bra med tanke på att jag hade totalkramp i båda låren och vaderna. Detta tillstånd höll jag in i mål så jag hade det lite tufft när det skulle börja spurtas. Seniorkillen som attackerade slutade trampa när de andra spurtade om och tack vare att jag trampade kunde jag segla om honom och ta hem segern i den prestige-fyllda klassen H-senior.
Grym prestation att vinna en klass med fyra startande
Det ser ut att bli regn och åter regn imorgon under solleröloppet. Förbaskat roligt, eller inte! Jag var ut och rullade i Umeå innan vi åkte idag, det var strålande sol och varmt. När man kommer till Borlänge är det bara grått och blött. Det känns som att man drog nitlotten i år!
Jag har ingen aning om hur det kommer gå imorgon, uppladdningen har inte varit som jag velat och kroppen känns hängig. Jag har som mål att hänga med klungan över skeer-backarna. Klarar jag det får vi se vad som händer för jag har alltid varit som piggast efter dessa backar, men tyvärr i fel klunga..
Kanske dags att sova nu? Avfärd runt fem imorgon, ZZZzzzz..
Leken gick ut på att cykla tills du cyklade in i väggen. Jag var ganska duktig på leken och lyckades nästan till 100%.
Det blev den genomkörare som jag ville, men tyvärr tog energin slut vilket ledde till att passet troligen slet mer än nödvändigt. Hade ändå ganska bra fart hem då jag agerade lok åt en annan halvväggad cyklist. På dagens schema stod det backintervaller på tunga växlar, men det kändes inte riktigt som min melodi med ett par dagar kvar till Solleröloppet. Så för min del fick det bli trampa lätt uppför backarna och det mest positiva var att det kändes bättre och bättre ju fler backar jag körde. Det blev fyra stycken på ett par kilometer och snittlutning på 5-6%. Tror jag samlade ihop 750 höjdmeter på passet så det får ses som ok. Kanske det motsvarar solleröloppet?
Det märktes att jag inte tränat så hårt på över en vecka då pulsen skenade iväg så fort man skulle ta i. Förhoppningsvis kan dagens pass och morgondagens få fart på blodpumpen så den agerar lite mer normalt samt att kroppen agerar mer normalt. Men det återstår att se vad som händer.
Cykeln då? Den kändes riktigt bra, lite ovant med storleken på den. Men det är nog något man vänjer sig med tiden.. I övrigt verkar cykeln vara rätt ihopsatt och fungera som den ska. Ska bli intressant hur den känns på solleröloppet…
Usch och fy för tempolopp, speciellt när man egentligen inte har någon som helst lust för det, ouppvärmd osv. Jag skulle vilja komma på hur många bortförklaringar som helst, men idag var jag kass. Benen vaknade mot slutet av dagens pass men till en början, vilken pina!
18km tempo stod på programmet, först 9 km mestadels uppför och sedan vända och tillbaka. Tråkiga var att det var grym motvind första delen av loppet. Kändes som att man låg och pendlade mellan 25 och 30km/h, pinsamt långsamt gick det alltså. På vägen hem lyckades jag pressa upp snittet till runt 36 km/h, men usch vad det gick segt. Kändes som att jag saknade allt vad tryck kallas. Men med tanke på känslan idag och förberedelserna så finns det mycke tid att hämta på det där loppet. Nästa måndag har jag chansen igen, då ska jag pressa ner tiden en hel del!
Den här veckan ska jag försöka träna så hårt jag kan, mycke intervaller och hårdkörning samt inte alltför långt på distanspassen till helgen. Börjar bli dags att ta nästa steg i träningen och sluta mjäka runt!
Förresten, blev säkert över 5 minuter efter på dagens tempo.. Men utan tempocykel, tempobåge, tempohjälm osv så får man faktiskt räkna av minst en kvart! ;)
Idag var det så när att man kunde cykla utan benvärmare. Jag körde med knävärmare men det var nästan för varmt på slutet. Skönt att sommaren äntligen är på väg!
Dagens pass blev en trevlig runda på 14 mil. Kul att köra på helt nya vägar och få se lite mer av Umeås omgivning. Det var väl lite blandat tempo under passet då vi hade en äldre herre med oss som hade det tufft uppför så vi fick vänta en hel del på dagens pass. Sista 6 milen var det en hel del hårdkörning vilket kändes bra. Jag blev lite småtrött mot slutet men det var inte konstigt med 5h i sadeln.
Dagens pass gick över dessa berömda broar, Tallbergsbroarna utanför Nyåker. Lite småläskiga eftersom de ser ut att kunna ramla ihop när som helst.
Nu får jag se om det blir någon träning imorgon, 11h känns som att det räcker för den här veckan. Men eftersom det ska vara strålande sol imorgon kanske man ska ut och rulla lite.
En annan sak som stör mig är att mitt nya framhjul blivit vint som fan. Två ekrar har skruvats lös lite och nu försöker jag få till det här hemma, men kan väl inte påstå att det går bra. Får väl se om jag måste lämna in dem någonstans för att rikta upp dem. Någon som vet något ställe man kan lämna in hjul hos i Umeå?
Ska väl försöka sammanfatta årets läger på Mallorca. Jag var väl inte 100% frisk(återigen) när jag kom ner till ön, hade en tjock hals som sån tur var inte utvecklades till nåt hemskt utan försvann i stort sett på en gång. Första passet var väldigt tungt för min del, först en bilresa på 60 mil, ett fåtal timmars sömn och sedan lång flygresa ner till ön.
Trots det så slog jag förra årets tid uppför militärbacken med 1 minut och då vill jag minnas att jag försökte köra hårt förra året. Så trots att känslan inte var något vidare så körde jag snabbare uppför. Det känns bra i efterhand att veta att jag är starkare än förra året då jag förhoppningsvis kan kapa ett par kilon innan säsongen börjar. På vilodagen var jag ca 30 sekunder långsammare uppför militärbacken än förra året och då låg jag på mellan 82-85% uppför backen jämfört med 90% förra året.
Sollerpasset(palma-soller) var jag något långsammare över i år(10 sek), men då maxade jag och i år tog jag det lite lugnare. Sollerpasset(soller-palma) sänkte jag tiden med 35 sekunder jämfört med förra året. Förra året försökte jag köra så hårt jag kunde uppför och i år höll jag mig relativt lugn. Känslan uppför backen förra året var betydligt bättre, men i år håller jag nog något jämnare tempo.
Puig Major sänkte jag min tid mest på, men det berodde nog på att jag dels tog det lugnare från start, samt att jag inte tog helt slut på slutet. Tiden sänkte jag med ganska precis 8 minuter, så det var ju gott men känslan uppför är inte på topp. Känns som att jag trampar luft och saknar helt det tryck på pedalerna jag har på platten.
Stigningen uppför port de Valdemossa sänkte jag min tid rätt mycket på, ca 1,5 minut jämfört med ifjol blev det. Här försökte jag ligga på lite hårdare än tidigare stigningar. Men även här var känslan lite sämre, inte samma klipp i serpentinerna som förra året. I år manglar jag bara på utan chans till tempohöjningar, men det ska jag se till att det kommer lagomt till tävlingarna(de få som jag åker) börjar.
Den lilla vägen uppför till Cura körde jag ganska mycke snabbare än ifjol, men ifjol var det sista passet och jag hade helt rökta ben. Så 1.5 minut som jag hade bättre än förra året säger nog inte så mycket. Men det gick bättre i det allra brantaste partiet, så det är positivt.
På platten kändes det skapligt, men hade problem på lagtempointervaller osv. Men eftersom jag inte riktigt tränat så mycket fart så kanske det inte var så konstigt. Nu blir det fokus på kortare och hårdare intervaller samt försöka bli av med de extra kilon man har mysandes på magen.
I övrigt tycker jag att lägret har varit bra, bra väder(förutom sista två dagarna), okej hotell men kass mat jämfört med Hotell Timor. Lite kasst att det inte fanns någon eftermiddagssol vid poolen när man kom tillbaka efter passen. Sen var det kasst att jag fick så ont i hälsenan att jag inte kunde träna ordentligt hela lägret. Men idag känner jag inget i senan och ska väl ut och känna mig lite för i morgon har jag tänkt.
Annars får jag väl se om jag hittar på något mer att skriva om lägret, men överlag så känns det som att jag är bättre än förra året även om känslan i kroppen var piggare förra året.
Idag körde vi första riktigt platta passet med fika i Petra.. Vi skrapade ihop 16 mil med ett antal lagtempo-intervaller som jag dock stod över då jag har lite problem med en hälsena just nu. Inget allvarligt, det verkar bara vara en muskel i vaden som behöver stretchas lite.
Imorgon blir det ett bergspass runt valdemossa, port de valdemossa, soller-passet och hem. Planen är ca 4h, det blir säkert längre då vår tidsuppskattning inte varit den bästa så här långt.
Idag körde jag soller-passet och puig major, åkte upp mot sa calobra men med tanke på hur kasst det kändes uppför puig major så var det väl ingen idé att försöka sig på den backen..
Jag lyckades kapa 8 minuter uppför puiggen jämfört med förra året, men det säger inte speciellt mycket då tiden är pinsamt dålig. Som vanligt suger jag uppför!
Imorgon blir det vilodag med ca 2h rull, sen hoppas jag att kroppen ska vakna till liv!
Publicerat av eripet 
Publicerat av eripet 
Publicerat av eripet 
