Idag körde jag en timme innehållande sju spurter, mellan spurterna var det väldigt lugn cykling med hög kadens. Som solskenscyklist tycker jag att november har varit en riktigt hemsk månad. Regn regn och åter regn, kan vi inte få lite solsken och minusgrader så man slipper allt vatten som dels skitar ner utrustningen och gör en riktigt kall under passen..
Imorgon blir det någon form av intervaller på eget håll istället för cykling med Gimonäs. Jag får spara den träningen tills jag fått på dubbdäcken på cykeln.
Idag var det åter dags att plåga livet ur mina stackars ben. 22 km tempo stod på programmet och jag kan väl erkänna att jag inte var speciellt sugen och inte blev det bättre av att vi skulle ta våran egen tid. Så lite halvhjärtat startade jag med hopp om att bli trött. Motvinden som man mötte första 11 km tog musten rejält ur benen och precis innan vändningen kändes det som att jag inte hade någon som helst fart på benen. Men på hemvägen kändes det genast bättre och där kunde jag trycka på lite mer. Jag fick ett snitt på 38km/h som jag är rätt nöjd med eftersom jag inte åkt så här långt tempo nån gång.
Jag provade lite olika ställningar på cykeln för att bli så aero som möjligt och hittade ett läge som gjorde att farten höjdes. Men utan tempobåge så var det rätt obekvämt och vingligt så det blev bara några korta stunder i detta läge. Fan vad jag är sugen på att ha en tempocykel och testa ett sånt här tempo med. Hur stor kan skillnaden vara med att köra linjecykel med lågprofil kontra tempocykel med diskhjul och tempohjälm och allt annat mumbo jumbo?
Imorgon är det gp-träning, känns som att mina ben kommer tycka det är jobbigt, men därefter blir det nog lugn cykling fram till Siljan runt. Om det nu blir något för min del, känns ju inte så motiverande att köra ner om det ska vara 10 grader och regn..
Mitt fulcrum racing 3 framhjul vägrar bli rakt. Jag kan åka typ två pass på det innan det skevar så man tror det ska gå sönder. Så nu blir det att lämna in hjulet för tredje gången. Förhoppningsvis går det att få till hjulet bättre nu. Inga ekrar har vridit på sig vad jag såg, så det kanske är nåt annat som orsakar dagens skevhet.
Hur som helst genomförde jag ett riktigt bra pass idag, är riktigt nöjd med känslan och jag tror det börjar komma lite form! Dagens pass bestod av två lagtempointervaller och sedan ett par km med 40/20-intervaller. Lagtempointervallerna körde vi tre och tre, vi var dock fyra i vår lilla grupp. Tempot var skapligt och känslan var oväntat bra. Första intervaller var nog på ca 1 mil och andra på ca 1.5 mil om jag inte kommer ihåg helt fel. Har inte kollat pulsfilen ännu så är inte säker på distanserna. Detta var nog årets bästa pass så det känns så klart rätt bra. Imorgon har jag tänkt vara med på gimonäs motionsträning och få trampa lite lugnt..
Jag är knäckt, sitter här och kan knappt hålla mig vaken. Dagens pass med gimonäs blev riktigt jobbigt för min del. Dels för att mitt längsta pass sen september är ganska precis en timme samt att jag inte tränat speciellt mycket.
Men benen kändes ändå helt okej och de få gånger vi stannade till så sjönk pulsen snabbt, så nu börjar det gå åt rätt håll iaf.
Dagens pass då, det blev 2.15h vilket känns rätt mycket den här tiden på året. Vi körde runt på massa grusvägar på militärområdet här i Umeå och jag har verkligen noll koll på vart vi har varit. Efter ca 45 minuter började jag bli riktigt riktigt seg och hade det otroligt jobbigt i de små backar som fanns. Det är inte kul att se cyklister flyga iväg själv står man helt still. Nu kanske det inte riktigt var så illa, men inte långt ifrån. Efter ca 75 minuter började jag piggna till lite igen och vi kom ut på lite mer lättåkta partier och där kändes det riktigt fint i kroppen. Men mot slutet började jag bli lite mosig igen, så nu sitter jag och väntar på likbilen, eller kanske sängen?
Hur som helst så var det jävligt bra träning, hade jag kört själv hade jag efter 45 minuter lagt mig ner och grinat i ett dike. Men det kan man ju inte riktigt göra i sällskap så jag fick bita i lite extra så man överlevde ett tag till.
Kör jag de här passen i vinter känns det som att man kan ta ett steg till i rätt riktning, för så här jobbigt pass går inte att få till på landsväg. Där får man för mycket gratis-vila vilket en latmask som jag tycker är födjävligt skönt =) Kanske därför jag är så kass på MTB och utbrytningar, jag gillar helt enkelt inte att ta i!
Så där ja, nu börjar kroppen piggna till igen och svara på träningen. Hade inte mycket tid till träning idag så jag fick lov att köra livet ur mig på 40 minuter. Med MTB går det faktiskt att se till att man är helt färdig på så kort tid. Ingen fuskvila som på landsväg utan det är plågsamt mest hela tiden. Körde en 17 minuters intervall på 85% av max och sedan en 6 minuters allt vad jag hade kvar i benen. Mitt lyse gav upp efter fem minuter så det fick bli en kort rundbana utanför Böleäng. Var faktiskt en perfekt runda som tog 6 minuter om man tog i ordentligt. Det som också var bra var att det var gatlysen hela vägen, perfekt nu när det är kolsvart ute..
På onsdag blir det nog premiär på gimonäs träning för min del, blir nog upp mot 2h i mörkret.. Livet i norrland är inte lätt!
Som mina vader känns idag lär det inte bli att springa med orienteringsskor på Oringen. Får hoppas på torrt väder så jag slipper springa runt och halka en hel del. Förhoppningsvis är det inget allvarligt med vaderna, men jag vet hur ömtåliga de är ibland och just nu vill jag helst undvika några bristningar och sånt skit!
Ikväll blir det träning med Gimonäs igen, får se hur vaderna pallar det. Ska ta och massera vaderna och vara allmänt försiktig.
Första cykelpasset här uppe i Umeå såg ut att bli av i underbart väder. 27 grader varmt och strålande sol. Men idag måste gubben där uppe varit lite tjurig för när jag var längst bort på passet såg jag några mörka moln och visst fan kom de i min väg. Det började blåsa och regna så det gjorde ont, tog mig knappt fram och vägen var som att cykla i en enda stor vattenpöl.
Men regnet fick lite fart på kroppen i vart fall för att i början av passet när jag körde lite intervaller sov kroppen riktigt ordentligt. Gick inte att ta i utan man mest gled runt på vägarna.
På söndag är det tävling igen och efter att hört hur banprofilen ser ut så skruvar jag ner mina förväntningar rejält. Tydligen tre hyfsade backar per varv(32km) och sedan köra det i tre varv. Det kommer bli hyfsat jobbigt tror jag. Men får ha som mål att hänga med ”huvudklungan” in i mål För tydligen var det ca 20 personer i senior-klassen. Men vi startar samtidigt som en del veteranklasser så det var väl upp mot 50-60 som startar samtidigt. Ska vara lite folk från Vertex, Castor och Gimonäs med så får se hur de kör. Jag får nog hålla mig lugn och glida med så bra som möjligt. Går det iväg ett större gäng så får jag förska att haka på och se hur långt det räcker. Men som sagt, uppför och Erik går inte ihop =(
Nu bär det iväg för pizza och öl på stan. Det blir säkert grym uppladdning!!
Publicerat av eripet 
Publicerat av eripet 
Publicerat av eripet 