Usch

Idag hade jag ben som knappt skulle vara godkända i pojkar 10. Totala bajsben helt enkelt… Får se om jag kommer ut på ett till cykelpass idag då morgonens pass mest var ett skämt. Blir det ett till så får det bli MTB eftersom växlarna på racern krånglar nåt jävulskt. Min framväxel vill verkligen inte bli kompis med mig, tråkigt värre.

Landsvägspremiär

Idag gjorde jag premiär på landsvägscykeln för året.. Vem hade trott det för en vecka sedan när det var massvis med is, snö och minusgrader.

Usch, va hemskt obekväm en racer är när man suttit på en svampig mtb hela vintern. Racern vill ju liksom lägga all kraft framåt vilket kroppen inte är riktigt van med just nu. Så det blir ju underbart att åka till mallis med den känslan

TCT – Torsång

Måndag är lika med TCT här i Borlänge. I vart fall för ett glatt gäng amatörer! Idag var det en ”ny” bana då vi startade i Torsång och körde ett race ut till Vika för att köra ett varv på banan där ute. Det var kul med lite omväxling och det var en snabb väg ut till vika, dock lite för kort. Det gick i lagom fart i början tills några attacker började. Blev dock inga allvarliga avstånd utan klungan(ca 20 pers?) drog in det mesta väldigt enkelt. Jag var iväg en sväng med Mikael Östberg(skidåkare) vilket var skoj, men mina ben ville inte riktigt ligga i utbrytning idag.

Innan Vika var klungan återsamlad och nästa attack kom i första backen på den banan. Det var elitlagets Per Arvidsson som hade gästat oss idag och ville väl sprätta lite. Eftersom ingen annan försökte gå med så tog jag det relativt lugnt uppöver. Vi har blivit så pass starka att en ensam person kan nog inte hålla undan. Kanske nån stackare kan lyckas med är väldigt sällsynt i vår lilla grupp. Till nästa backe var vi återsamlade och nästa attack kom. När de tre som försökte fått en liten lucka tryckte jag ikapp dem och över krönet var blev vi tre personer(en släppte på toppen!) som försökte få lite samarbete. Men med trötta ben så gick det inge vidare utan några KM senare var klungan återsamlad.

När det var någon kilometer kvar kom nästa lilla attack, två pers kom ifrån lite och jag tog tag i taktpinnen och jagade ikapp och hamnade i perfekt rulle inför spurten. Jag lyckades återhämta mig så pass att det gick bra att spurta och spurten vann jag rätt enkelt.

Nästa race startade vid målet och skulle gå tillbaka till Torsång för att köra ett varv på den banan. I början gick det riktigt lusigt men sedan började lite attacker. Jag hamnade ihop med Micke Ö och Frimodigs och det var skamligt vad sliten jag var för jag gjorde inte stor nytta åt dem som kunde trycka på bra mycket mer än mig. Vi blev inhämtade lagomt till att banan svänger av mot Milsbo. Sedan var det lugn körning i stort sett hela vägen hem. Det blev några fartökningar här och där och nån liten lucka i klungan men det var helt återsamlat inför spurten. Där drog Per A en rövare och attackerade. Daniel E och Frimodigs började jaga och jag försökte allt jag hade att orka hänga med(var rejält sliten!) Daniel vann spurten före Frimodigs och jag rullade in på en tredjeplats. Hade lite låg moral på slutet så hade jag pressat mer i spurten kanske jag tagit nån av dem, lätt att vara efterklok. Men det blir lätt att man inte ids när benen skriker rakt ut. Jag får skylla på att jag är ensam kvar i klungan med en cykel helt i aluminium

Känns bra att benen var relativt pigga idag, till nästa gång kanske man ska ta det lite lugnare med attacker på första racet så man orkar genomföra båda loppen som man vill. Men det är ju träning och det lär ju ge mer att köra skiten ur sig än att hålla igen. Hur som helst känns det som att jag måste träna lite tröskelintervaller då jag inte riktigt orkar med att ligga i utbrytning speciellt länge. Inte när vi är få personer som jobbar. Får prova det under semestern och se om det kan bli någon skillnad.

 

TCT – Långsjön

Idag var det dags för TCT igen och jag hade som inställning att attacker skulle prioriteras framför spurtseger. Efter att ha vilat fredag och söndag så ha kroppen tagit åt sig träningen och benen kändes riktigt pigga idag. Så när jag märkte att inga av elit-killarna var med i första racet så tänkte jag att det skulle bli åka av. Jag försökte vara så offensiv jag bara kunde i första racet och var iväg i ett par utbrytningar. Inga höll speciellt länge för klungan jagade riktigt bra. Men det var hårda förningar jag skulle träna på så det var bara att fortsätta. Det är otroligt skönt att cykla när kroppen återhämtar riktigt snabbt efter en hårdkörning, det kändes faktiskt löjligt bra första racet. Klart mina bästa ben under min korta cykelkarriär!

Hur som helst så lyckades ingen utbrytning utan det lutade åt spurt. Kände mig lite osäker på hur det skulle gå med tanke på min offensiva körning. Låg dock på rulle sista kilometrarna för att försöka återhämta mig lite och det blev en seriös attack inför spurten som ingen ville ta. Då tog jag beslutet att strunta i spurten och försöka jaga ikapp. Så jag ökade farten och tog upp jakten, kikade bak och insåg att jag fått en lucka av någon konstig anledning. Så det var bara att gasa på och jag vann racet lite väl enkelt. Men ack vad mjölksyran sprutade på slutet!

Efter en kort stunds vila så startades race nummer 2. Där var jag lite spak efter haft riktiga kräkkänningar efter målgång. Men va fan, det var träning idag! Blev inga attacker under race två utan en och annan fartökning. Detta race var jag betydligt segare. Men tydligen var de flesta rätt slitna för det var relativ lugn körning och knappt några utbrytningsförsök. Tomp Löfgren var med i detta race och gjorde några förningar som säkert brände i några lår. Tänk om man var så stark!! Det lutade åt spurt i race 2 också, men blev även denna gång en attack på slutet som såg ut att hålla för ingen var sugen att gå ikapp. Till slut så började det bli lite fart i klungan och Tomp drog fram Ekström med ett perfekt uppdrag så han kunde vinna spurten. Jag lyckades knipa tredjeplatsen utan någon höjdarspurt. Vet inte vad det var med spurten idag, det var mest fartökningar som höll in till mål. Motvind kanske? Jag vet inte..

Sammanfattningsvis så känns det bra att kroppen börjar återhämta sig efter allt slit och helvete jag dragits med på slutet. Har haft så otroligt tunga ben att det knappt varit roligt att cykla. Men efter idag så finns det hopp! Nu blir det nog lite lugnare träning fram till Solleröloppet som är årets mål. Vill så gärna hänga med uppför backarna i Skeer! Den som lever få se..

Just det, mitt framhjul som punkterade på siljan runt fick sig en rejäl smäll. Fälgen har bucklat till sig lite men gick att cykla på idag. Så förhoppningsvis slipper man skaffa nytt hjul framöver vilket inte ekonomin tillåter!

Race 1 24.4km:

Snitthastighet: 38.6 km/h

Snittpuls: 175

Maxpuls: 193

Race 2 24.4km:

Snitthastighet: 38.8 km/h

Snittpuls: 172

Maxpuls: 192

 

Siljan Runt 2008

Årets Siljan Runt fick ett tråkigt slut för min del, en punktering i Mora förstörde dagen. Blev att cykla ”själv” i ca 10 mil. Inte direkt vad jag hoppats på. Ska man försöka hitta något positivt med dagen så var det att benen var pigga och hade inga problem i det höga tempot. I början pendlade hastigheten på mellan 40 och 50 km/h mest hela tiden och det var en rejäl klunga som ville åka fort idag.

Det hade varit kul och se om jag hade hängt med hela vägen in i mål, de snabbaste körde på en tid av 3.53 vilket hade varit trevligt att klara av. Målet var 4 timmar och hade varit möjligt utan punktering(körde ner i ett stort hål med framhjulet, tack för att ni varnar för hål i vägen!). Måste bara tacka Björn E’s föräldrar som langade vätska och hade extrahjul med sig i bilen. Enda problemet med extrahjulen var att det saknade en hel del luft så det var lite svampigt att cykla. Men men, det gjorde inte så mycket då jag redan var avhängd.

Nu är det bara att ladda inför Solleröloppet om två veckor där jag hoppas kunna hänga med uppför backarna i Skeer. Eftersom backar inte är min starka sida så gäller det att ha en riktigt bra dag för att det ska gå vägen!

Volvotrampet

Nu har man gjort debut på landsvägen för detta år också. Iofs var det motionsloppet volvotrampet som stod på programmet. Hade väl hopp om att det skulle bli en rolig tävling med högt jämnt tempo. Mer om det senare.. Uppladdningen för loppet var inte optimal, grannarna under hade fest framåt 5 på morgonen + att får svarta lilla ligist sprang runt i lägenheten och sjöng sin mjau-sång, så det blev lite knapert med sömn men det skulle väl inte hindra mig?

Jag har varit inne i en väldigt tuff period med mycket och hård träning vilket lett till att jag är totalt under isen för tillfället. Så det var ett par väldigt slitna ben som stod på startlinjen utanför Volvo Lastvagnar i Umeå. Första 20-minutrarna kändes riktigt kasst och fick slita ont i det otroligt ojämna tempot(kan inte förstå hur en del körde).. Efter ca halvtimmen/timmen provade jag benen lite och drog upp lite tempo och var relativt aktiv för att försöka dra in en utbrytning. Det kändes faktiskt riktigt bra denna stund. Men då det inte var så många andra som ville hjälpa till så gav jag upp och gled ner i klungan för att mysa.

Kände efter en stund att krafterna redan började sina i musklerna! Drog i mig lite gel för att försöka piggna till men icke. Efter ca 40 km eller liknande kom banans värsta backe, den var väl egentligen inte så hemsk men med mina fina ben så var jag näst sist att hänga med klungan upp. Efter detta var jag inte speciellt aktiv i loppet och så fort det gick lite uppför så for tankarna iväg att, fan nu bryter jag!

I näst sista backen ~2 mil från mål så åkte jag av klungan och trodde dagen var över. Såg dock att klungan inte ökade avståndet speciellt mycket efter ett tag, så då fick jag lite nya krafter och med hjälp av tre andra kom vi tillbaka till klungan. Efter det bevakade jag min position i klungan och var beredd på attacker in mot mål Gimonäs försökte sig på nån form av uppdrag mot slutet och jag lade mig bakom siste gimonäsare. Borde ju vara den de kör för tänkte jag.

Men det var inte bara jag som ville ligga där så det blev en hel del armbågandes med diverse livsfarliga personer. Uppdraget verkade inte speciellt starkt då med några hundra meter kvar till mål dök upp en stark kille till vänster om mig. Bytte rulle och lite lite senare drogs spurten igång. Hur som helst lyckades en Gimonäsare ta hem spurten med mig sittandes på rulle.

Gimonäsaren drog händerna i luften och gav ett segervrål. I det här ögonblicket förstod jag att detta motionslopp var på blodigt allvar för norrlänningarna. Lite skillnad mot Siljan runt som jag bruka köra där målet är att hålla ett så högt och jämnt tempo banan igenom och först på slutet som attackerna kommer. Men det här loppet var riktigt skoj även om det var pest och pina i stort sett hela vägen förutom sista 1.5 milen.

Trött

Backintervaller idag med BCK, det var varken pigga ben eller piggt huvud som försökte sig på det hela. Jag är ganska sliten just nu så det blir antingen vila imorgon eller väldigt lugnt. Inatt fick min racer för sig att punktera och väcka halva huset. PANG, pyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyys! Trevligt att vakna på det viset =) Jag glömde ju så klart bort att jag fått punka under natten så 17.50 kom jag på det, helvete punktering! Stressa stressa stressa. Rullade in till klubbhuset 17.59 så det gick ju bra!

 

BCK Elit gästade TCT

Idag var det åter dags att sätta sig på en av de svarta hingstarna.. Men den här gången var det den lättare av de två med smala däck. Alltså dags för Borlänges hårdaste träning TCT! Idag hade vi otur och Borlänge CKs elitgäng var med. Då visste vi amatörer att idag kommer det gå fort och fort gick det.. Man blir lite imponerad när dom sätter igång och attackerar gång efter gång.. Så efter ca 1km så var det 20 starka startfältet nere på ca 10 personer varav 5 elitkillar. Dessa turades om att attackera gång efter gång, så på varv 2 av 2 i första racet så kom de loss och vi vanliga dödliga fick jaga så gott vi kunde. Men med lite osämja där framme så närmade vi oss faktiskt ganska ordentligt. Så vi blev inte så långt efter ändå. Jag fick spö i spurten av Micke Hägg som tillhör elitgänget och är för oss allmänt känd för att kunna spurta rätt bra.. Hade lite krampkänningar och så, men i övrigt gick det faktiskt riktigt bra.

Andra racet var lite lugnare, men det dröjde inte länge innan attackerna började hagla igen, pust! Den här gången hängde några fler dödliga med, men var många som inte ville hjälpa till och dra. Så det dröjde inte länge innan eliten var borta.. Jag försökte med lite fartökningar som tydligen slet rejält på de andra men känner mig inte tillräckligt stark för att attackera och gå solo. Attackerar jag så börjar de röra på sig på en gång, attackerar någon annan är det inte lika bråttom att hämta in. Irriterande!

Äh, slut på det här nu.. Var i vart fall väldigt skoj och det blev ca 10 mil cykel idag. Känner inte av helgens MTB-äventyr direkt, men är väl lite öm i rygg och armar(!)..

Nej, dags för käk och sen är det gonatt!

 

TCT-Premiär

Igår var det premiär av TCT!

Jag visste inte riktigt vart formen var då dagen innan så kändes mina ben allmänt piss. Men det visade sig att benen var relativt pigga. Har fortfarande en del problem i igångdrag och småbackar. Inte bra! Dagens etapp gick ute vid långsjön och vi körde två race ca 40 minuter långa om jag inte kommer ihåg helt fel. Första racet var det god fart på de flesta deltagarna och det var en del utbrytningsförsök där även jag, hör och häpna försökte mig på ett försök. Gick inte så bra men kul att testa på och det gick relativt bra iaf!

Första spurten var nära att sluta i backen för min del, låg perfekt bakom Björn E som när han drog igång sin spurt krängde skart åt vänster vilket medförde att jag som också började min spurt gick på hans bakhjul och var en hårsmån från att ramla. Så min spurt blev inte så mycket av och tror jag slutade näst sist. SURT!

Andra racet verkade många vara trötta, ingen ville riktigt dra och när en nytillkommen Hägg gick upp och höjde tempot så åkte mer än halva klungan av. Vi var 6 personer i utrbrytning som höll hela vägen. Fick kämpa ganska hårt ibland då Hägg verkade onödigt pigg och gjorde nåt utbrytningsförsök. Det hela slutade med spurt som jag blev tvåa i efter spurtkanonen Hägg. Lite surt att han dök upp, hade ju vunnit annars =) Får skylla på att vi hade ett race i benen!

Idag blev det lagtempointervaller med Hasse Carlsson och Micke Saarsgård(?). Vi körde på i fint tempo ca 26 minuter då Hasse gav upp. Känns som att man börjar ha relativt bra tryck i benen och börjar faktiskt klara av att gå med i kedjan relativt bra. Kroppen har börjar återhämta sig snabbare och snabbare efter att man varit på rött. Så nu börjar man faktiskt känna sig vältränad!! Men men, får se hur det går när storfräsarna är med.

Tack för idag och välkommen till min nya blogg förresten =)